Ett av de bästa knepen för att bli bättre på att intervjua när det är dags för användningstester är att lyssna. På sig själv. Men det kräver sin skämskudde...
Vi har alla läst tipsen om hur man blir bättre på att intervjua; man ska aktivt lyssna på den du pratar med, att ta in och uppmärksamt ställa öppna frågor som kan leda vidare till diskussion, fånga upp trådar och nysta vidare. Ställa fram kaffe och skapa en inbjudande atmosfär, ha allt material redo, inte minst presentkorten som är tack för besväret. Detta för att komma djupare än att bara skrapa på ytan och hitta behov och krav du annars inte hade hittat.
En av de bättre böckerna jag läst i ämnet är Steve Portigals “Interviewing Users How to Uncover Compelling Insights” Det är nog så viktigt att vara med i samtalet och inte bara vänta på en paus tills man själv kan prata men… har du lyssnat på dig själv någon gång? Har du utvärderat vilka förbättringspunkter du har som intervjuare?
Nästa gång du ska intervjua, be om lov att få spela in samtalet, antingen bara ljud eller också video. Efteråt, förutom att ta fram allt värdefullt material du har fått från den du intervjuat, så ska du också kolla på dig själv. Steg 1 är att ta fram skämskudden, för det här kommer antagligen bli lika bekvämt som när David Brent (engelska The Office) kör danssolo på julfesten. Steg 2 är att släppa på prestigen och faktiskt sänka skämskudden igen och ta en ärlig titt på dig själv.
Ja, det ÄR jobbigt att höra sin egen röst och att se sig själv på video. När du pratar både hör du ljudet och känner vibrationerna från stämbanden, i inspelat format får du bara ljudet. På video ser du dig rättvänt, som alla andra ser dig, men du själv har bara sett dig själv i spegeln, i speglat format. Inte konstigt att det är märkligt att höra och se dig själv inspelad, men det är också ett ypperligt sätt att lära sig och bli bättre.
Jag har spelat in mig själv otaliga gånger, och därför också lyssnat på mig själv otaliga gånger, vid tillfällen då det passar bättre att ta anteckningar efteråt än under tiden. I en optimal värld är man såklart fullfjädrad på att intervjua från början, men ärligt talat, vi kan alla lära oss att bli bättre. Och man blir bättre för varje gång man tar en utvärderingsrunda på sig själv.
Är du redo? Här kommer några av mina insikter av vad jag har gjort:
- Hummat när jag håller med om vad en person säger, trots att hummandet kommer mitt under deras uttalande (SKÄMSKUDDE)
- Använt uttrycket ”ja precis” på ett nästan ticks-mässigt sätt både när jag fyller på, och när jag är redo för nästa fråga.
- Tagit vid nästa fråga lite för snabbt. Det är så viktigt med pauser och tystnader, att ge samtalspartnern en chans att fundera och komma på mer att säga.
- Totalt missat helt uppenbara följdfrågor.
- Missat dinglande trådar som bara väntar att nystas i
Numera är min röst en röst som alla andra (nästan), och jag behöver inte plocka fram skämskudden lika ofta. För varje genomlyssning blir jag lite duktigare på att hitta de där frågorna redan under intervjun, får ett bättre kroppsspråk, och undviker det där hummandet.
Har du spelat in dig själv – och vad lärde du dig? Lämna gärna en kommentar!
Boktips: Interviewing Users How to Uncover Compelling Insights av Steve Portigal